En blondins dagbok

Ett besök på akuten

Kategori: All about me

Torsdagen den 6/9-2012
 
Har inte känt mig helt hundra de sista dagarna sen vi kom hem. Har svettas och frysit till och från och i natt fick jag sån tokfrossa så jag hackade tänder och låg och skakade i ca 1 timme innan det avtog. Magnus fick lägga sig breved mig och lägga över flera täcken och filtar. På morgonen kändes allting bra igen, men för säkerhets skulle så ringde jag hälsocentralen. De trodde att det var hormonerna som spökade. Själv så var jag rädd att det var något med snittet, att jag fått någon infektion eller liknande. Men Magnus tittade på det och det såg jättebra ut, ingen rodnad el liknande.
 
Under dagen så fick jag ett till anfall och var tvungen att bädda ner mig i sängen för att bli av med frossan, somnade då till och låg och vilade en stund. Senare på eftermiddagen åkte vi ner till mamma och pappa för att äta middag. När vi hade ätit och satte oss i soffan för att kolla på tv så kom det igen och den här gången ännu värre. Då kom tårarna och jag kände, vad är detta? vad är det som händer? Något stämmer inte?
Pappa tyckte att vi skulle åka in på akuten...men jag tyckte att vi skulle vänta tills imorgon, det går säkert över. Det är säker bara en influenssa/förkylning på gång. Men sedan blev jag övertalad, så pappa körde upp mig till akuten medan Magnus stannade kvar hos mamma med Molly.
 
Var tvungen att ta med mig en filt som jag lindade runt kroppen under bilresan och in i väntrummet. Nu skakade jag och frös så att jag knappt kunde prata. Usch vad obehagligt!
Till slut så blev jag insläppt till ett rum där en sköterska kom in och lindade in mig i fler filtar, gav mig en massa att dricka och ett stolspiller för att lugna ner mig, min frossa och min höga feber som jag tydligen hade (38,8), jag brukar ligga på 36,6 annars.
 
Sen kom en doktor och tittade på mig, undersökte mig mm. Men han hittade ingenting, mitt snitt såg bra ut och jag hade ju inte ont någonstans. Men vad är det då som är fel? Han visste inte vad han skulle göra. Blev inskickad till lungröntgen för att se så att det inte var lunginflammation el liknanade, men det såg också bra ut.
 
Sen kom dommen, troligtvis blodförgiftning!! Gissa om jag blev rädd, nu dör jag hann jag tänka. Har hört att det brukar sluta illa för de som får sånt. Doktorn försökte lugna ner mig när jag satt där på britsen och tårarna sprutade. Han sa att det var tur att jag kom in nu och inte gick med detta ännu längre, för då hade det kunnat sluta illa. Han sa även att jag skulle bli inlagd och bli kvar i några dagar. Då kom det ännu mera tårar. Molly och Magnus då? Först lät det som om de inte skulle få vara där med mig men sen så ordnade de det. Molly var ju knappt två veckor när detta hände. Jag vill ju ha min familj hos mig. Vi fick ett eget rum så hela familjen kunde vara tillsammans.
Blev nerbäddad i sängen med en massa täcken och en slang kopplad direkt i blodet där de sprutade in antibiotika. Snart kommer jag att få må bra igen, längtar. Vill inte ligga här, jag vill vara hemma med min familj och mysa.
 
Mina ♥ Älskar er!
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: