En blondins dagbok

 

Beställde hem en ny matta till köket. En svart stor vävd plastmatta som är lätt att dammsuga, torka och hålla ren.

 

Så här blev det

Det ser mycket mer ombonat och hemtrevligt ut i köket med en matta under bordet.

 

 

 

 

Hade kollegorna Helene och Malin här på besök idag. De hälsade från alla på jobbet och med sig hade de en massa presenter. Bl.a. en rosa liten fåtölj åt Molly till sitt nya rum, en sångbok med godnattvisor, blommor, vantar och tossar.

Hade köpt hem en massa gott fika som jag bjöd på. De blev kvar rätt så länge, vi hade massor att prata om. Trevligt att få träffas hemma/privat i stället för att alltid vara på jobbet.

 

 

Vi har även fått lite gjort inomhus. Vi har haft en målare här som har tapetserat om gillestugan och satt upp en tapet i Mollys rum.

 

Tapeten som vi har i gillestugan som det är dags att byta.

Har samma tapet i garderoben i Sthlm.

 

 

Svart, silver, vit och ceriserosa. Snygg men svår att hitta inredning som passar, man blir lätt begränsad tyvärr.

 

 

 

Så här blir vårt nya tak, en grå plast/gummi våtrumms-matta som ska hålla vårt hus torrt från regn och rusk.

 

 

 

 

Det blev några dagar jag fick stanna på sjukhuset, först idag måndag fick jag lämna.

Efter att ha fått svar på mina blododlingar så hade jag njurbäckeninflammation samt bakterier i blodet. Troligtvis har jag fått detta efter att ha haft kateter under snittet/förlossningen. Som tur är så har jag inte känt av detta, tydligen kan man ha riktigt ont. Kan bero på att jag gått på ipren/alvedon som smärtlindring efter snittet att det var det som gjorde att jag inte kände något. Eller så har jag fått högre smärtgräns efter den tuffa tiden på bb/förlossningen. Det ända jag känt av är att det har gjort ont i ryggen men det trodde jag berodde på värkarna eller att jag varit mycket sängliggande, men det var väl njurarna som spökade då.

 

Men äntligen hemma igen, nu ska jag bara knapra pencilin i 1 vecka sen så ska jag vara helt återställd. Längtar! Vill vara frisk och må hundra så att jag får njuta av vår lilla dotter.

Om jag mår bra så ska vi åka till Skövde på fre. Vi skulle egentligen ha åkt dit förra fre men då låg jag ju inne på sjukhuset. Så nu håller jag tummarna, så vi kan få hälsa på alla där nere och att de ska få träffa vårt lilla underverk.

 

Har inte känt mig helt hundra de sista dagarna sen vi kom hem. Har svettas och frysit till och från och i natt fick jag sån tokfrossa så jag hackade tänder och låg och skakade i ca 1 timme innan det avtog. Magnus fick lägga sig breved mig och lägga över flera täcken och filtar. På morgonen kändes allting bra igen, men för säkerhets skulle så ringde jag hälsocentralen. De trodde att det var hormonerna som spökade. Själv så var jag rädd att det var något med snittet, att jag fått någon infektion eller liknande. Men Magnus tittade på det och det såg jättebra ut, ingen rodnad el liknande.

 

Under dagen så fick jag ett till anfall och var tvungen att bädda ner mig i sängen för att bli av med frossan, somnade då till och låg och vilade en stund. Senare på eftermiddagen åkte vi ner till mamma och pappa för att äta middag. När vi hade ätit och satte oss i soffan för att kolla på tv så kom det igen och den här gången ännu värre. Då kom tårarna och jag kände, vad är detta? vad är det som händer? Något stämmer inte?

Pappa tyckte att vi skulle åka in på akuten...men jag tyckte att vi skulle vänta tills imorgon, det går säkert över. Det är säker bara en influenssa/förkylning på gång. Men sedan blev jag övertalad, så pappa körde upp mig till akuten medan Magnus stannade kvar hos mamma med Molly.

 

Var tvungen att ta med mig en filt som jag lindade runt kroppen under bilresan och in i väntrummet. Nu skakade jag och frös så att jag knappt kunde prata. Usch vad obehagligt!

Till slut så blev jag insläppt till ett rum där en sköterska kom in och lindade in mig i fler filtar, gav mig en massa att dricka och ett stolspiller för att lugna ner mig, min frossa och min höga feber som jag tydligen hade (38,8), jag brukar ligga på 36,6 annars.

 

Sen kom en doktor och tittade på mig, undersökte mig mm. Men han hittade ingenting, mitt snitt såg bra ut och jag hade ju inte ont någonstans. Men vad är det då som är fel? Han visste inte vad han skulle göra. Blev inskickad till lungröntgen för att se så att det inte var lunginflammation el liknanade, men det såg också bra ut.

 

Sen kom dommen, troligtvis blodförgiftning!! Gissa om jag blev rädd, nu dör jag hann jag tänka. Har hört att det brukar sluta illa för de som får sånt. Doktorn försökte lugna ner mig när jag satt där på britsen och tårarna sprutade. Han sa att det var tur att jag kom in nu och inte gick med detta ännu längre, för då hade det kunnat sluta illa. Han sa även att jag skulle bli inlagd och bli kvar i några dagar. Då kom det ännu mera tårar. Molly och Magnus då? Först lät det som om de inte skulle få vara där med mig men sen så ordnade de det. Molly var ju knappt två veckor när detta hände. Jag vill ju ha min familj hos mig. Vi fick ett eget rum så hela familjen kunde vara tillsammans.

Blev nerbäddad i sängen med en massa täcken och en slang kopplad direkt i blodet där de sprutade in antibiotika. Snart kommer jag att få må bra igen, längtar. Vill inte ligga här, jag vill vara hemma med min familj och mysa.

 

Mina ♥ Älskar er!

 

 

Allting går jättebra med Molly, hon sover, äter och gör sina behov som hon ska. Hon äter var fjärde timme och där i mellan så sover hon mest. Men det är väl så små bebisar är? ;)

 

Hade inte hunnit tänkt så mycket på hur det skulle bli att bli mamma och få en liten eftersom allting har gått så fort och känts så overkligt. Men det är verkligen helt underbart, vilken fantastisk känsla att få ett barn. Som man älskar från första stund. Vill inget annat än att ha henne i min famn, pussa på henne och ge henne all min kärlek.

Älskar dig min underbara dotter ♥

 

Måste även rekommendera alla blivande mammor/pappor att investera i en "Sleepyhead", sk babynest.Vi har Molly i denna mellan oss när vi sover, flyttar med henne i denna till köket/varddagsrummet, vart vi än är så kan hon ligga i denna. Då man kanske inte har möjlighet att hålla henne, sen så blir det väldigt mysigt och ombonat i denna och det gillar ju små bebisar.

 

 

Är så lycklig över att få vara din mamma, älskade lilla Molly ♥

 

Har haft besök i stort sätt varje dag av vänner och släkt sen vi kom hem. Alla vill ju komma och se och träffa vår söta lilla Molly.

Mysigt ♥

 

Min mamma/Mollys mormor