En blondins dagbok

 

Vaknade klockan 05.15 onsdagen den 22 augusti av att det var alldeles blött i sängen. Trodde seriöst att jag hade kissat på mig (man vet ju aldrig när man är gravid och allt som händer med kroppen). Väckte Magnus, som klev upp och bytte lakan medans jag hoppade in i duschen och som sedan somnade om direkt. Ingen av oss tänkte ens tanken att det ev kunde vara vattnet som gick. Det är ju 3.5 vecka kvar tills det är dags och jag kommer säkert gå över tiden som de flesta andra förstföderskor.

 

När jag skulle torka mig efter min dusch så rann det vatten längst med benet vilket verkade lite konstigt. Väckte Magnus igen och frågade vad han trodde. Bestämde mig för att googla på det i mobilen medan jag kröp ner i sängen igen. Där stod det att man skulle kontakta BB direkt om vattnet hade gått. Och det var ingen som informerat oss om det, det enda vi visste var att vi kunde åka in när det var mellan 3-5 min mellan värkarna.

Så jag ringde BB i Gävle och berättade vad som nyss hade hänt. De bad mig att komma in direkt! Oj vad händer nu då, tänkte jag.

Väckte Magnus en tredje gång och sa att det nog var dags. Och då blev det bråttom och kaos i huvudet för oss båda. Vi hade nästan packat klar BB-väskan men det var lite mer som skulle i, men i glömde väl hälften. Men jag lyckades i allafall få med mig min plattång och mitt smink ;) Mycket viktigt tyckte jag då, men jag kan lova att ingenting utav det kom till användning =) Men så går det när man blir stressad och bara tänkte, vad brukar jag ha med mig när jag ska bort.

 

Ringde inte och berättade för någon då vi trodde att det ändå var falskt alarm och att vi skulle få åka hem igen. För det har vi hört att man ofta får göra om inte värkarbetet har börjat. Klockan 06.30 satte vi oss i bilen och åkte mot Gävle BB. Kände mig ganska lugn då jag varken hade ont eller kände något av att en förlossning ev var på gång. Var tvugna att stanna och tanka i Kilafors och när Magnus gör det så säger det bara "poff" och hela jag, bilsätet och mattan på golvet blir dyngsurt. Tur att jag hade ombyte med mig =) Det var bara att klä av sig där på bensinstationen och få på sig något torrt och fräscht igen för att sedan åka vidare igen.

 

När vi kom fram så blev vi jättebra bemött av en barnmorska. Fick gå in på ett rum där jag fick en massa elektroder på magen för att se och höra vår älskade bebis hjärtljud osv. Allting lät jättebra, så det kändes skönt. Efter det så fick vi ett eget rum och där ifrån så ringde och messade vi våra nära och kära för att berätta vad som var på gång. Snart är vår älskade ♥ här!

Jag kände mig så lycklig och förväntansfull men ändå så rädd och chockad över vad som komma skall. Nu är det snart dags (9 mån har gått så fort!), snart är familjen Sundberg/Sölvefjord tre.

 

Bjuder på den här bilden...Det ser verkligen ut som om min mage ska explodera snart ;)