En blondins dagbok

 

Sov rätt så bra hela natten, men vaknade runt kl 04.00 och började få värkar. Då gav de mig värktabletter så att jag fick sova vidare. Klockan 08.00 var det dags att kliva upp, då kom värkarna mycket tätare och jag började känna av dem. Men vid lunchtid avtog det igen och vi bestämmde oss för att ta en promenad. Få komma ut från sjukhuset, få frisk luft och röra lite på sig.

Sen så hände det inte så mycket mer under torsdagen....

 

 

Ingenting har hänt....Äter frukost och vid 09.00 kommer en läkare in och beslutar att jag ska få dropp som ska sätta igång mig. Skönt tänkte jag, äntligen kanske det händer något. Det är nu ca 42 timmar sedan mitt vatten gick. Är nu i vecka 36 + 6.

Klockan 13.00 är jag öppen ca 3 cm, 7 cm kvar innan det är dags. Åh vad jag längtar efter vårt lilla ♥

Känns så nära nu, vill se vad du är för en liten fillur som legat i min mage så länge =)

 

Nu börjar värkarna bli riktigt jobbiga, hur ska jag fixa detta? Till slut orkar jag inte längre och vid 13.30 så ber jag om EDA (ryggbedövning). 1 timme senare kommer en underbar och härlig gubbe in och gör livet lite lättare för mig, vilken lättnad, vilken befrielse. Ser på skärmen när det kommer en värk, men jag känner knappt av dem. Åh så skönt! Det här borde alla testa som ska föda barn =)

 

Magnus hämtar ett gåbord + en pilatesboll för att hålla igång mig. Jag går, står och dansar vid gåbordet och på bollen gör jag en massa övningar, samt studsar upp och ner på den. Allt för att komma igång, öppnas mer och att lillen där inne vill komma ut någon gång.

Vid 02.30 är jag så trött och slut, kan knappt hålla mig vaken. Inte Magnus heller för den delen. Vi var så trött så vi somnar båda över gåbordet. Då kan ni förstå hur trött vi var ;)

Vid 03.00 beslutar de att de ska stänga av mitt dropp och låta mig sova några timmar....