En blondins dagbok

Vi var tvungen att stanna kvar några dagar på BB för observation av både mig och mitt snitt, samt Molly för gulsot (det var inte mycket, lång ifrån att behöva sola). Trodde att dagarna skulle krypa fram inne på vårat rum, men vi hade fullt upp. Fullt upp med att titta på vårt underverk, byta blöjor, mata, vila, lära oss hur vår dotter fungerar osv.

 

 På söndagen den 26/8 fick vi besök av våra vänner Anna och Mathias, de var i Gävle på besök och passade då på att hälsa på oss . Fick jättefina presenter, bl.a en tavelram, en body med tillhörande mössa "Born 2012" stog det på den samt en rosa klänning.

 

 

Det blev inte många timmars sömn för vår del. Klockan 06.00 var det dags igen. På med droppet igen. Nu har de höjt dosen så mycket som man ska + lite till ;) Nu måste det ju hända något.

Är vid 11-tiden öppen 7 cm, 3 cm kvar, kom igen nu!

Jag står och hänger vid mitt gåbord så mycket som jag orkar och Magnus är världens bästa och stöttar och pushar mig. Vi vill ju båda att detta ska vara över någon gång så att vi får träffa vårt ♥

 

Klockan 13.00 kommer min läkare in och tar ett beslut om ett kejsarsnitt. Blir först mycket chockad och rädd, tårarna sprutar på mig och alla försöker trösta mig. Det handlade mest om att jag inte hade en anning vad det innebar. Men efter att både läkare, sköterska, barnmorska och Magnus pratat med mig, förklarat hur det går till så känner jag mig lugn, lättnad och förväntansfull. Äntligen så händer något tänker jag.

Det har nämligen gått ca 72 tim sedan mitt vatten gick och då bör man göra något för bl.a infektionsrisken. Bebisen mår jättebra, alla värden och hjärtljud är som de ska. Men jag är så trött och slut, vet inte om jag ens skulle orka med en normal förlossning med kryssningsvärkar mm efter dessa långa dagar.

 

Nästa steg var att få en kateter insatt och sedan rullades jag ner på operationen. Magnus fick byta om till sterila kläder så att han kunde vara med under operationen. Fick bedövning insprutat på samma ställe där ryggbedövningen sitter (fick samma underbara narkosläkare). Det läskiga den här gången var att hela min kropp tappade känseln, jag var helt klar i huvudet men kände inte min kropp...mycket läskigt.

Jag var så trött och slut så jag somnade inne på operationsbordet, helt slut efter allt kämpande.

 

Klockan 14.16 satte de igång med operationen och 14.20 så kom vårt efterlängtade ♥

Den vackraste och underbaraste vi någonsin har sett. Helt perfekt!

Fick upp henne på mitt bröst direkt...vilken overklig känsla. Är detta verkligen min? Har jag blivit mamma nu?

Sen så var det Magnus tur, han fick följa med ut och torka/tvätta av vår tjej, vara med och väga och mäta henne medans de sydde igen mig.

 

 

Sen fick jag upp henne på bröstet en gång till. Då kunde jag känna och pussa på henne. Jag är så lycklig och glad att äntligen få hålla mitt barn, som vi har väntat på dig och nu är du här.

Magnus gick upp till vårt rum medans de gjorde i ordning mig och när jag fick komma upp igen så satt Magnus där i stolen i bar överkropp med vår älskade, nyfödda lilla dotter i famnen. Då kom tårarna igen...Så underbart att se.

 

Sedan var det dag att se om vår lille tjej ville ha något att äta. Och det ville hon, hon sökte sig direkt till bröstet och tog det direkt. När hon hade ätit så var det vår tur att få lite fika innan det var dags att förflytta oss upp till BB.

Har haft helt fantastiska läkare, sköterskor, barnmorskor under dessa dagar på förlossningen. Kanske ses vi igen någon gång ;)

Mår mycket bra efter snittet och just nu så är jag världens lyckligaste. Vilken resa, den mest fantastiska resa jag varit med om.

 

 

 

Vår älskade dotter som fick namnet Molly föddes den 25 augusti klockan 14.20 på Gävle förlossningen.

Hon var 47 cm lång och vägde 3.255 gram.

 

 

Sov rätt så bra hela natten, men vaknade runt kl 04.00 och började få värkar. Då gav de mig värktabletter så att jag fick sova vidare. Klockan 08.00 var det dags att kliva upp, då kom värkarna mycket tätare och jag började känna av dem. Men vid lunchtid avtog det igen och vi bestämmde oss för att ta en promenad. Få komma ut från sjukhuset, få frisk luft och röra lite på sig.

Sen så hände det inte så mycket mer under torsdagen....

 

 

Ingenting har hänt....Äter frukost och vid 09.00 kommer en läkare in och beslutar att jag ska få dropp som ska sätta igång mig. Skönt tänkte jag, äntligen kanske det händer något. Det är nu ca 42 timmar sedan mitt vatten gick. Är nu i vecka 36 + 6.

Klockan 13.00 är jag öppen ca 3 cm, 7 cm kvar innan det är dags. Åh vad jag längtar efter vårt lilla ♥

Känns så nära nu, vill se vad du är för en liten fillur som legat i min mage så länge =)

 

Nu börjar värkarna bli riktigt jobbiga, hur ska jag fixa detta? Till slut orkar jag inte längre och vid 13.30 så ber jag om EDA (ryggbedövning). 1 timme senare kommer en underbar och härlig gubbe in och gör livet lite lättare för mig, vilken lättnad, vilken befrielse. Ser på skärmen när det kommer en värk, men jag känner knappt av dem. Åh så skönt! Det här borde alla testa som ska föda barn =)

 

Magnus hämtar ett gåbord + en pilatesboll för att hålla igång mig. Jag går, står och dansar vid gåbordet och på bollen gör jag en massa övningar, samt studsar upp och ner på den. Allt för att komma igång, öppnas mer och att lillen där inne vill komma ut någon gång.

Vid 02.30 är jag så trött och slut, kan knappt hålla mig vaken. Inte Magnus heller för den delen. Vi var så trött så vi somnar båda över gåbordet. Då kan ni förstå hur trött vi var ;)

Vid 03.00 beslutar de att de ska stänga av mitt dropp och låta mig sova några timmar....

 

 

Vaknade klockan 05.15 onsdagen den 22 augusti av att det var alldeles blött i sängen. Trodde seriöst att jag hade kissat på mig (man vet ju aldrig när man är gravid och allt som händer med kroppen). Väckte Magnus, som klev upp och bytte lakan medans jag hoppade in i duschen och som sedan somnade om direkt. Ingen av oss tänkte ens tanken att det ev kunde vara vattnet som gick. Det är ju 3.5 vecka kvar tills det är dags och jag kommer säkert gå över tiden som de flesta andra förstföderskor.

 

När jag skulle torka mig efter min dusch så rann det vatten längst med benet vilket verkade lite konstigt. Väckte Magnus igen och frågade vad han trodde. Bestämde mig för att googla på det i mobilen medan jag kröp ner i sängen igen. Där stod det att man skulle kontakta BB direkt om vattnet hade gått. Och det var ingen som informerat oss om det, det enda vi visste var att vi kunde åka in när det var mellan 3-5 min mellan värkarna.

Så jag ringde BB i Gävle och berättade vad som nyss hade hänt. De bad mig att komma in direkt! Oj vad händer nu då, tänkte jag.

Väckte Magnus en tredje gång och sa att det nog var dags. Och då blev det bråttom och kaos i huvudet för oss båda. Vi hade nästan packat klar BB-väskan men det var lite mer som skulle i, men i glömde väl hälften. Men jag lyckades i allafall få med mig min plattång och mitt smink ;) Mycket viktigt tyckte jag då, men jag kan lova att ingenting utav det kom till användning =) Men så går det när man blir stressad och bara tänkte, vad brukar jag ha med mig när jag ska bort.

 

Ringde inte och berättade för någon då vi trodde att det ändå var falskt alarm och att vi skulle få åka hem igen. För det har vi hört att man ofta får göra om inte värkarbetet har börjat. Klockan 06.30 satte vi oss i bilen och åkte mot Gävle BB. Kände mig ganska lugn då jag varken hade ont eller kände något av att en förlossning ev var på gång. Var tvugna att stanna och tanka i Kilafors och när Magnus gör det så säger det bara "poff" och hela jag, bilsätet och mattan på golvet blir dyngsurt. Tur att jag hade ombyte med mig =) Det var bara att klä av sig där på bensinstationen och få på sig något torrt och fräscht igen för att sedan åka vidare igen.

 

När vi kom fram så blev vi jättebra bemött av en barnmorska. Fick gå in på ett rum där jag fick en massa elektroder på magen för att se och höra vår älskade bebis hjärtljud osv. Allting lät jättebra, så det kändes skönt. Efter det så fick vi ett eget rum och där ifrån så ringde och messade vi våra nära och kära för att berätta vad som var på gång. Snart är vår älskade ♥ här!

Jag kände mig så lycklig och förväntansfull men ändå så rädd och chockad över vad som komma skall. Nu är det snart dags (9 mån har gått så fort!), snart är familjen Sundberg/Sölvefjord tre.

 

Bjuder på den här bilden...Det ser verkligen ut som om min mage ska explodera snart ;)

 

 

 

Jag har inte lagt ner bloggen om det är någon som undrar. Jag har blivit mamma och har varken haft tid eller lust att blogga. Men nu känner jag att det börjar bli dags att sätta igång igen. Dela med mig av mitt "nya liv" som förälder/mamma till vår älskade lilla tjej Molly.